De där små stunderna, de korta gyllene ögonblicken, är kanske själva livet.

Vi avbryter verksamheten, sätter oss ned.

Vi orkar ett tag till med vetskapen om den väntande belöningen.

Vi tar tid, för att vara med oss själva eller vi hinner få syn på varandra och fatta ett beslut.

A Golden Break visades under Örebro Open Art 2009.

Dagisbarnet kommer hem och säger att de plockat Ätsvamp. -Men vad hette svampen då? -Hette? -Ja, ni måste ju ha kallat den något? -Jamen det var väl Bengtsson, då!

Vad var det nu det hette, det där vanliga som är så vanligt och så ofta sett att det inte behövt något namn förrän frågan kommer.
Har det hänt något, när det inte ser ut som det brukar? Buskens blad är hopknorvlade, ett träd är spöklikt insvept i spinnlarvens vita lakan. Fasanerna kom äntligen tillbaka när förbudet mot betat utsäde verkat i tjugo år.
Om vi alla vet något om hur det där vanliga ska se ut, är många ögon vaksamma på förändringar som i ett nafs kan påverka våra livsvillkor.

Vi är alla viktiga aktörer i varje val vi gör, från mängden diskmedel i hon, med överföring av kunskap om vatten, växter och djur till barnen, med valet att cykla eller köra bil. Ett rikt liv måste inte betyda att kunna köpa och förvalta ting.
Det kan hellre vara omsorg om små gyllene ögonblick, då tittandet övergår i att se. En okänd trakt blir hembygd när stenen, blomman, trädet, svampen och detaljerna på husen längs gatan på väg hem från skolan och arbetet fått sitt namn.

På lyktstolpar och vid rödljus har plötsligt gyllene trädsvamp utvecklat sig. – Vad är det här? – Vad heter sådana? – Finns det fler av dem? –Har det hänt nå’t? Skogen smyger försiktigt in i staden och provar på stadsliv.

Verket Från titta till se visades under Örebro Open art 2008 och mängder av förgyllda trädsvampar finns till salu.

Längs Lillån i Örebro löper Lilla å-promenaden med gång- och cykelväg, historiska texter och tolv skulpturer av tolv konstnärer. Konstnär Stefan Rydéen och Stadsbyggnad i Örebro ledde projektet.
Två filmer finns: Lilla å-promenaden, Expansion multimedia AB, Stockholm 2002 och Huset, ljuset, kyssen, Gepardfilm 2006 och en bok är på gång 2009.
Tolv broar har tonsatts och verken uppfördes av Stockholms saxofonkvartett, under en vandringskonsert hösten 2008. Arrangemang Anders Flodin på Musikhögskolan i Örebro.

Nedanför Olaus Petri kyrka finns Bro, som rimmar på tro, ett räcke i brons med saker vi glömt, kastat eller tappat. Det handlar om hur vi sysslar med våra sopor. Vi befriar oss i små gröna och vita kapell, och ger oss samvete att konsumera nya ting. Människa och natur är promenadens tema. För bara några decennier sedan gick avlopp ut i ån. I ena änden låg en stor öppen soptipp och i den andra kommunens byggtipp vid Hjälmaren. Oljecisternerna i Oset är rivna och platsen förvandlad till stadens vackraste park.
Sexåringar på Lillåstrandskolan var sakletare längs åstränderna och dykarklubben Grodorna rensade åbotten på skräp. Snusask efter snusask, cyklar och förlorade ting drogs upp. Inom en timme hade barnen organiserat byteshandel. En kryckkäpp suboptimerades - mot alla coca-colaflaskorna, en nyckelknippa och en gummihandske. Värdet steg med antal försäljningar. Barnen kunde bedriva handel och gjorde dessutom allt toppkillarna i näringslivet gör.

De förevigade soporna är en minneskarta över vår tid och ett självporträtt, då mitt liv gick i kras. Där finns också tre konsthistoriska referenser. Guidad tur på cykel tar två timmar, börjar på Holmens industriområde nordväst om Svampen och slutar med egen fikakorg eller besök på Naturens hus i Oset.

”Hvarest Skog, Berg, Måser och Moras äro, samt Ljung, Blåbärsved, Mostarr, Berg- och Kärrmåssa, Laf, Svamp, En, Tall och Granris wäxer och rutit trä wanckas, där niuter den Swenske geten ett dageligt gästabud.” Mälarens natur skildras 1860.

För tjugofem år sedan, när jag ville bli silversmed och reste i Nordafrika för att se berbersilver, kunde löven i ett träd rassla till och se - där stod en get och betade! När ögonen vant sig, svajade getter i varenda trädkrona, en del säkert tio meter högt upp. Andra träd var mindre, som vassa slån.
Getterna betar små olivformade stenfrukter. På marken trillar nöten, som samlas upp, krossas och pressas på dyrbar väldoftande bärnstensfärgad olja, arganoljan. Arganen kallas Livets träd, är uråldrigt, och sänder sina rötter trettio meter ned och överlever av endast några skvättar vatten. Arganträden finns nu på Unescos världsarvslista. Oljehanteringen sköts av kvinnokooperativ.

Det är ett vackert sammanhang, hur allt hör ihop och är beroende: många fröer måste passera en djurmage för att kunna gro. Kor återför slåtterängens försvunna blommor, där de betar, på det femte året.
I Grekland kan en get lösgöra sig ur klipphyllan när vindbyn passerat. Pälsen har samma skiftningar som stenen i grå, ockra, svarta och bruna toner. På natten syns de inte alls, bara bjällrorna spelar en konsert för stjärnor.
I småländska hagar rör sig rätt vad det är gråstenen, vänder sitt huvud och ser på en. Agtak och sedum kommer tillbaka. De skånska pil-alléerna odlades som foder åt djuren.
Det går lika bra att göra på det viset!
Känner vi igen goda idéer eller är vi styrda av invanda föreställningar om hur saker brukar göras?
Vem tar på sig ansvaret att skilja getterna från fåren?

"Små, spetsiga, gula lågor lyste ute på vattnet - det var näckrosorna, som ännu ej somnat, deras bladkronor stodo ännu som öppna munnar, andande in de varma ångorna som smögo över sumphålen därute. Han visste, att om man efter midnatt speglade sig i det becksvarta vattnet, såg man inte sin egen bild, utan sin älskades."
Ur Midnatt vid Varma Källorna av Dan Andersson i Det kallas vidskepelse, 1916.

Landstingets parkchef Anna Jönsson och landskapsarkitekt Rolf Pettersson på VSP, konstnär, anläggare, personal och brukare har gestaltat en träningsträdgård som kompletterar Karlahusets upplevelserum för multihandikappade. Beställare är Örebro läns landstings konsthandläggare Karin Jarlborg som fotograferat. Växterna har ännu inte tagit sig.

Också under kall årstid kan trädgården användas. En näckros med skaft ligger på en hylla. Där kan man rulla fram, trycka på en knapp och omges av värme och färgsatt ljus. Från några stenar har man utsikt över det blå.
Ljuset har gjorts i samarbete med ljusdesigner Åsa Wirling.

Längre in i trädgården finns en målning på betongmur, gjord för tjugo år sedan av brukare och personal. Den blå färgen binder samman dammens vatten, som tar ned himlen, muralmålningens fantiserade trädgård och träväggen, grov som en sjöbod, med ett litet barnsligt växttema, som alla kan ta till sig. Det står fint till det gula teglet i byggnaderna där patienter vid rättspsykiatriska kliniken bor.

Läs mer:
• Trädgård ska ge sjuka både träning och vila (Nerikes Allehanda, 2008-06-04)