Örebro kommun Stadsbyggnads önskemål har varit dels miljögestaltning av aktivitetsrum, dels konstnärlig gestaltning. Rumsgestaltningarna har rymts inom budget för ombyggnad medan konst och konstnärs arvode finansierats av 1%-regeln för utsmyckning.

Varje tisdag i ett halvår har jag träffat personal och gäster på geriatriska och palliativa avdelningarna på Universitetssjukhuset i Örebro, vi har gjort studiebesök i Järna på Vidarkliniken, blandat med tio års liv med en dement förälder.

Ljuset har gestaltats av konstnär Åsa Wirling, Malmö.

Rummen har blivit mycket populära, enligt verksamhetschef Cecilia Edlund, särskilt det varma. Man har köpt in en massagebänk och en sköterska är utbildad massör.

Två rum lämnades åt Attendo Care som driver verksamheten, ett förberett till målarateljé med vatten och bänk och ett tänkt som musikbibliotek.

De som nu börjar komma in för vård är stadsmänniskor. Både män och kvinnor har varit yrkesarbetande. Många har god utbildning. De har levt ett liv där välfärden bara ökat, de har kunnat välja vad de velat göra och köpa.

För anhöriga kan det vara en djupt ledsam situation, att hälsa på den som förändras så drastiskt. För personal kan gränsen för de boendes integritet vara hårfin.

Alla väggar är gjorda i infärgad, slät vit puts för att få en känsla av stabilt material där släpljuset faller levande och vackert. Miljöerna är sammanhängande och stillsamma, och rörighet och pynt undviks. Materialen är väl kända och håller att titta på länge.

Askgolv och isolerat undertak av furu gör att det hårda ljudet som blir i rum av betong dämpas och fallskador mildras. Sladdar, ventilation och sprinklers döljs, teknik som kan upplevas farlig. Generösa mängder av glest slagna gråvita trådgardiner av lin fångar ytterligare ljud.

– Men var gjorde jag nu av? Glasögonen, mobiltelefonen, kulspetspennan, kaffekoppen, den där goda chokladen i sitt papper, läppstiftet, plånboken, bilnycklarna, armbandsklockan, den nybredda ostmackan.

Sådant föremål som saknar egentligt värde men är oerhört viktigt just då, för mig själv, för min orientering. Ting försvinner och dyker upp. Ord glöms bort och kommer kanske tillbaka.

Föremålen är fixerade vid bordet. De här ligger där de ligger, varenda dag och väcker minnen i sig, och övas minnesträning med. – Är allt på plats idag också? Vad hette det nu? Lägg till några riktiga saker, titta på, ta bort och säg vad som fattas. Varje sak kan betraktas och starta en minnesresa eller ett samtal.

De blir en samtida arkeologi eller etnografi, en bild av vår materiella och andliga kultur.

Bordet och pallarna är snickrade av alla de trädslag det är som växer i en sjöhage. Blir man oenig om vilket trädslag det är, finns facit på undersidan!

Varma öar
De gamla blir tunna som fåglar, de fryser. Förutsättningen för att gå, stå och träna är att fötterna fungerar. De finns längst ut på kroppen och blir svårare och svårare att nå. I bibeln är bilden av en god medmänsklig handling att ta hand om någons fötter; bada, sköta, torka och smörja dem. Det kan vara för nära att ta emot eller ge massage över kroppen.

Massagefotbad står klara att laddas. Där finns vatten och avlopp och en mikrovågsugn där olika värmedynor, från axelcape till krambollar, kan hettas upp på ett par minuter.

De tre skönaste sittplatserna är markerade som öar, i brädintarsia, värmda av infravärme och färgat ljus som gör gästen vacker och till rummets huvudperson.

Rummet som kvickt blir extra varmt används för gymnastik och chi gong. Stela leder blir mjukare. Från ett tryggt markplan tas fötterna om hand, med gräs, träd och växter att se genom fönstren.

Ögonen skall hållas öppna och allt ska vara vitt: hår och möbler och kläder.

Med personalens och gästernas fantasi kan garderoben långsamt växa med ponchos och mössor. På väggen finns en knopplist för dessa.

Ljuset är förstärkt upp till 2000 lux i lysrör. De är kopplade till ett reglage som styrs av dagsljuset. En dag då solen vräker in genom fönstren är lysrören helt avstängda.

Rummet används för personalmöten, inläsning och viktiga samtal eller en attraktiv paus för anhöriga och en möjlig plats för synsvaga.

Skolans mål var att göra kreativa och estetiska lärprocesser till en naturlig del av alla skolämnen och skapa lärandesituationer som lockar elever som idag har svårt med motivation och uthållighet.

Konstnärens mål var att ställa så, att man genom konstnärlig gestaltning kan överföra den allra närmsta historien till våra unga och nya. Genom noga valda material och färger kan barnen ta till sig en trakt genom fingertopparna och se att folk gör ungefär samma saker här som där. En fjärdedel av skolans barn har annat än svenskt ursprung och många är FN-kvotflyktingar.

Vid fem platser inomhus är det möjligt att teleportera sig ut i världen, till Mellanöstern, Afrika, Asien, Balkan och Asien. Omvänt släpper skolan in vida världen i den mycket blonda estetiken. På en timme tar man sig jorden runt!

Stigar lades med kalkstenplattor, där barnen ändå sprang. En farlig damm togs bort. Av bostadsbolaget, Libo, fick vi ett stort granitblock. Som en presentask choklad som ingen vill ha, fraktades den vackra stenen runt utan att finna sin plats. Nu är den samlingspunkt utanför gympan, i ett nytt uteklassrum, en kunskapslund, med olika sorters äppelträd. Trädgårdsföreningen och plantskolan sponsrade med anledning av Linnéåret.

Med speciallärare Mats Lidén, länskonstkonsulent Gunilla Dovsten, Margareta Moqvist, Svensk industridesign och Växjö universitet, Ylva Mårtens, Sveriges radio och kostchef Ulrika Lindgren gjordes seminariet Passa alla, som frågade: Hur får vi unga att vilja vara ute och röra på sig? Vad tittar man efter då utemiljöer byggs? Hur ställer vi så människor vågar mötas och samtala? Är skolan det nya folkets hus?